Demokrati är självstyrande

Harold W. Percival

DEL II

ANSVAR

Om människan inte tror att det fanns en original skapelse som han härstammar från, kommer han då inte att förlora sin ansvarskänsla, känner sig fri att göra som han vill och vara en hot mot samhället?

Nej! Mannen kommer ålder. Vid ålder måste alla bestämma själv.

Under den långa utvecklingen av den nuvarande civilisationen har människan varit i och hållits i barndomsläget. I denna civilisations ålder växer mannen ut från barndomen. Det är därför viktigt och nödvändigt för människan att veta att han går in i mandomens ålder och att han är ansvarig för allt som han tänker och för allt han gör; att det inte är rätt eller bara för honom att vara beroende av någon eller låta andra göra för honom vad han kan göra och borde göra för sig själv.

Människan kan aldrig göras laglig och ansvarig av rädsla för lagen som han inte har haft någon del i skapandet, och som han därför anser att han inte är ansvarig för. När människan visas att han hjälper till att göra lagen genom vilken han lever och styrs; att han är ansvarig för allt han tänker och gör; när han ser, när han känner och förstår att hans öde i livet skapas av hans egna tankar och handlingar och att hans öde förvaltas till honom enligt samma lag om rättvisa som uppfylls för alla människor, då kommer det att vara själv -händ för människan att han inte kan göra till en annan vad han inte vill att andra skulle göra mot honom, utan att han själv i sin tur lider för det han har fått den andra att lida.

Ett barn tror vad det sägs. Men när det blir en man kommer han att resonera och förstå, annars måste han förbli ett barn hela livet. När berättelserna berättade ett barn försvinner med de kommande åren, så försvinner hans barnsliga tro i närvaro av sin anledning.

För att vara ansvarig måste en man växa ut från sin barndom. Han växer ur barndomen genom att tänka. Genom att tänka utifrån en erfarenhetsbakgrund kan människan bli ansvarig.

Mannen behöver skydd från sig själv inte mindre än han behöver skydd från sina fiender. De fiender som människan borde frukta mest är sina egna känslor och önskningar som inte är självstyrda. Inga gudar eller män kan skydda människan från sina egna önskningar, som han kan och bör styra och styra.

När människan är medveten om att han inte behöver vara rädd för någon mer än att han bör vara rädd för sig själv, kommer han att bli ansvarig för sig själv. Självansvar gör mannen orädd, och ingen självansvarig man behöver vara rädd för honom.

Mannen är ansvarig för civilisationen. Och om civilisationen ska fortsätta måste människan bli självansvarig. För att bli självansvarig måste människan veta mer om sig själv. För att veta mer om sig själv måste människan tänka. Tänkande är vägen till självkännedom. Det finns inget annat sätt.

Det tänker på kroppen och det tänker på sig själv. Den typ av sinne som används i tänkande bestäms av tänkande ämne. När man tänker på kroppen används kroppsinnet. För att tänka på dig själv måste känslominnet användas. Att tänka med kroppssinnet leder bort från dig själv; leder genom sinnena och ner och ut i naturen. Din kroppsinn kan inte tänka på dig själv; den kan bara tänka genom sinnena, av sinnenas föremål, och sinnena leder och leder det i tankarna. Genom att utbilda och disciplinera kroppen-sinnet att tänka, kan vetenskapen om sinnena utvecklas och förvärvas; den vetenskap som den längsta når och försänkningar i naturen kan utforskas. Men sinnenes vetenskap kan aldrig avslöja eller bekanta sig för människan det självmedvetna jaget för sig själv i mannen.

Tills du får självkännedom kommer ditt kroppsinn fortsätta att hålla en skärm av naturen runt dig, den tänkande Doer: kommer att hålla din uppmärksamhet i din kropp på din kropp och naturens föremål. Att tänka med ditt kroppssinn döljer alltså dig, göraren, från dig själv; och dina kroppssanser håller dig, den tänkande Doer i kroppen, i okunnighet om dig själv.

Mannen har inom början av självkännedom, som en poäng. Poängen med självkunskap är att han är medveten. När du tänker "Jag är medveten" är du i början av vägen till självkännedom. Då vet du att du är medveten. Kunskap om att man är medveten är sitt eget bevis; det finns inget utrymme för tvivel. Kroppssinnet kunde inte göra att känna sig medveten om att den är medveten. Kroppssinnet använder sinnets ljus inte för att göra känslan medveten om sig själv utan medveten om naturens föremål.

Känslominnet används genom att känna för att tänka på sig själv som att vara medveten, och det använder det medvetna ljuset inuti för att tänka.

Genom att tänka på att vara medveten stilla det medvetna ljuset i tänkandet av känslominnet kroppen-sinnet medan känslan uppnår kunskapen om att det är medvetet. Sedan, i det korta ögonblicket, när kroppsinnet stillas, kan sinnena inte påtvinga föremål av naturen för att distrahera och förhindra att känna att det vet. Denna kunskapspunkt är början på din kunskap om dig själv: självkännedomen för den odödliga Doer i kroppen.

För att känslan av Doer kan känna sig själv som den är, utan kroppen, måste känslan avlägsna sig från kroppens sinnen genom vilka den distraheras och är dold för sig själv. Kroppssinnet kan stillas och kroppens sinnen avlägsnas genom att bara tänka med känslosinnet.

Kunskapen om att känna att den är medveten om att den är medveten, är det första steget på vägen till självkännedom. Genom att bara tänka med känslominnet kan andra steg vidtas. För att ta de andra stegen i att tänka för att uppnå självkännedom, måste Doeren utbilda sitt känsla-sinnet att tänka och det måste utbilda sitt lust-sinne för att visa sina önskningar hur man styr sig själva. Hur lång tid det tar att göra detta kommer att bestämmas av sig själv och görarens vilja att göra det. Det kan göras.

Mannen känner och vet i sig att han inte är ansvarig om han inte har något mer att bero på än de kroppsförändrade sinnen. Det finns föreställningar om attribut som kommer från Doer's Triune Self som föreställer dem. Göraren i varje människa är en oskiljbar del av ett sådant treenigt jag. Det är därför människan kan tänka sig att det finns en allvetande och allmäktig och ständigt närvarande en som han kan vädja till och till vilken han kan vara beroende.

Varje människa är det yttersta och ofullkomliga fysiska uttrycket för göraren av ett sådant treenigt själv. Inga två människor är av samma treeniga jag. För varje människa på jorden finns det hans treeniga jag i den eviga. Det finns fler treeniga jagar i den eviga än det finns människor på jorden. Varje trevligt själv är en kennare, en tänkare och en görare. Identitet som jag med fullständig och fullständig kunskap om alla saker är ett attribut för Knower of the Triune Self som alltid kan vara närvarande överallt och som vet allt som är känt över hela världen.

Rättighet och förnuft, eller lag och rättvisa, med obegränsad och obegränsad kraft är attribut för Tänkaren av det treeniga jaget som använder makt med rättvisa angående dess Doer och för att anpassa det öde som Doer har gjort för sig själv och sin kropp och i dess relation till andra människor.

Göraren ska vara representanten och agenten i denna föränderliga värld av det treeniga jaget i det eviga när det har åstadkommit föreningen av dess känsla och lust och har förvandlat och återupplivat sin nuvarande ofullkomliga fysiska kropp till en perfekt och evig kropp.

Det är Doers öde nu hos varje människa på jorden. Det som nu är människan kommer då att vara större än någon känd i historien. Då kommer det inte att finnas något spår av en sådan mänsklig svaghet i Doeren att det medger möjligheten att hota eller skryta med makten, eftersom det finns mycket för det att göra; och den är då stor kär.